Har du viljan att stoppa våldet?
Läs, kopiera och lägg ut i din blogg!




Till minne av John Hron

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.


Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.



KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET!!

FATTAR INTE FOLK VILKA JÄVLA IDIOTER DEM ÄR ELLER!!!

Fy fan vad härligt :D:D den här dagen kunde inte ha slutat mer perfekt asså, gaaaah jag är så fukking lycklig.. Först så var man på Hammarby - Gais och där vann vi med 4-0 och inte nog med det Charlie Davies fick göra sitt första mål i allsvenskan. Men det slutar inte där utan han gör yttligare två mål till.. typ shiit vilken lycka för honom, han har väntat på det här hela säsongen och nu har han äntligen fått göra mål.. Vänta bara tills nästa säsong, då jävlar :D men det är inte allt utan under matchen får man veta hur det gick i guldstriden och det blev som jag har sagt hela tiden Göteborg vinner guldet och mycket riktigt så gjorde dom det, GAaaah så jävla glad att djurgården inte tog sm-guld.. Så allt jag har kvar att säga är INGET SM-GULD TILL DJURGÅRDEN !

Jaha då var sista dagen på praktiken slut :( Jag trodde faktiskt det skulle vara jätte skönt att få slippa praktiken men nej så är det inte alls. Vill inte alls sluta, jag kommer sakna alla så sjukt mycket. Speciellt mina små 6 åringar ! Gaah för typ ångest bara att tänka på att jag aldrig kommer att komma tillbaka dit, eller kan aldrig säga aldrig för de tog ju trotts allt mitt nr ifall det skulle behöva någon som jobba och jag ska försöka komma på deras Lucia eller julavslutning.. :) Jag vill verkligen inte tillbaka till skolan, vill vara på praktiken med mina små gullungar...Jag saknar dom redan och har bara varit utan dom i två timmar :O:( men som tur är bor de flesta i rågsved och hagsätra så vi kommer nog springa på varandra lite då och då :) Aja nu ska jag njuta av mitt höstlov :D puss hej

Jag tänkte slänga in ett litet inlägg om hur min dag har varit, som ni kanske har sätt på min rubrik så handlar det om stress.

Dagen började med att jag fick skynda mig in i duschen för att hinna med den tunnelbanan jag skulle, jag hade ställt klockan på ringning men jag somnade om och som sagt fick jag stressa iväg till tunnelbanan. När jag kom till praktiken var allting lugnt, nästan för lugnt enligt mig. Hade inte mycket att göra idag men efter lunch blev det ändring på det. Jag stressade iväg till tunnelbanan igen för att hinna med den bussen jag skulle ta till skolan. Jag skulle nämligen ha utvecklings samtal idag, och ja det gick faktiskt bra otroligt nog. Jag trodde helt och hållet på att jag skulle få negativa besked men inte det inte, och det glädjer mig. När utvecklings samtalet va slut så skyndade jag mig tillbaka till praktiken men det hade jag nog inte behövt egentligen men jag gjorde det endå. När jag kom till praktiken var ungarna mitt inne i och äta mellis och jag slog mig genast ner och gjorde dom sällskap, de är mycket roliga och prata med hehe.

Efter vi hade ätit klart så var aktiviteterna i full gång, vissa skulle dansa och några andra skulle hålla på med byggmodeller. Men som vanligt finns det ju alltid några som inte vill vara med på något av det så jag tog tillfället i akt att starta en fotbollstunering, vilket var mycket lyckat. Haha så klart jag tycker det, det var ju trotts allt min idé. Jag vann faktiskt rätt många gånger, jag börjar bli riktigt skicklig på det här fotbolls spelet. Det kan ju bero på att jag kör det med barnen rätt ofta, typ varje dag inprincip. Men nog om det, när jag slutade 15.40 så skyndade jag mig iväg till centrum där mamma skulle plocka upp mig och köra mig till nästa jobb och fy fan, idag var ungarna värre än värst.. Hade bara lust att slänga ut varenda jävel och gå därifrån. Men jag tog nya krafter och fortsatte trotts allt. När jag var klar där så var det nästa projekt, barnvakt till min gudmors dotter. Var inte på det bästa humöret när jag kom dit men det ändrades snabbt när jag började leka med lilla Felicia, hon är bara så söt :) och när jag var klar där så stressa jag iväg till gården för att umgås lite med polarna men jag kan säga dig att det är riktigt skönt att vara hemma nu och bara ta det lugnt, ska nog gå och lägga mig snart. Grymt skönt att bara få lägga sig ner i sängen och sova, men ha det.. puss hej

2007 var året då jag trodde hammarby skulle slå på stort. Jag trodde djupt inne i mitt hjärta att hammarby hade en chans att strida om sm-guldet och hammarby inledde säsongen helt okej. Första matchen mot GAIS på bortaplan var kanske inte det bästa men vi förlorade iaf inte, vi fick 1-1. Jag var inte direkt glad över det resultatet men det var bara att bita i det sura äpplet och gå vidare och förbereda sig inför nästa match som var mot Trelleborg hemma på gamla hederliga Söderstadion. Gissa om det var härligt att stå där igen och höra publiken sjunga kentas låt "just idag är jag stark" Det är något som ingen kan ersätta, oj oj vad det är mäktigt när hela söderstadion står där med sina halsdukar högt upp i skyn och sjunger för fullt. Men det är ju inte stämningen på arenan som gör matchen bra utan det är spelarna som ser till att matchen blir bra och vi i klacken gör självklart vårt bästa för att stöjda vårat lag hammarby till seger. Men nog om det nu, matchen slutade iaf 3-0 till hammarby, vilket var mycket glädjande. 

Den 24 april var det derby dags mot råttjävlarna från solna. Tyvärr så slutade inte den matchen som jag hade velat, råttorna vann med 1-0 men även fast jag var ledsen och besviken så tänkte jag " vad fan spelar det för roll om vi förlorade den här matchen? Man kan inte alltid vinna men vad spelar det för roll, vi är bajen och vi är bäst endå." och med dom orden traskade jag hemåt. Men denna negativa trend höll inte i sig länge, nej nej för när vi mötte Brommapojkarna hemma då visade hammarby vad dom gick för och vi gick segrande ur matchen med 4-0. Vilket kanske inte var så otippat eftersom brommapojkarna nyss hade kommit upp till allsvenskan från superettan.
Nu tänkte jag fy fan vad dom är bra, hammarby kommer gå riktigt långt i år bara vi fortsätter lira som vi gör nu.  När vi mötte Malmö FF den 8 Maj så fick vi bara 1-1 igen, hade helst velat sätt bajen vinna den matchen men som sagt man kan inte alltid vinna. Sen var det dags för oss att möta Gefle på borta plan. Den matchen trodde jag helt klart att bajen skulle vinna utan några som helst problem men tjii fick jag, istället gick vi och förlora med 1-0 på bortaplan. Tyvärr så fortsatte den här tråkiga trenden och hammarby förlorade ännu en gång fast den här gången mot elfsborg och nu trodde jag att vi skulle hamna i den här förbannade skiten ett tag men nja, vi tog oss i kragarna och fick oavgjort mot halmstad. Det var bra för vårt själförtroende för nästa match var mot djurgården på råttsunda ! och jag vill säga dig det var en riktigt bra match, Sebastian Eguren dominerade och gjorde så att hammarby vann med 2-0. Gissa om vi fick tyst på djurgårdarna, dom var som i chock. Nej fy fan det var en härlig seger det :) och nu jävlar tänkte jag, nu ska vi ta varenda en och vissa dom vilka som regerar fotbolls Sverige och mycket riktigt det gjorde vi också. Vi visade IFK Göteborg vad skåpet ska stå och vann med hela 3-1, helt underbart. Nu var vi på gång igen. Men tyvärr kom det 2 förluster på raken för oss. Både Helsingborg & Kalmar slog oss vilket inte var så jätte bra men vi var tvugna att samla energi och fortsätta kämpa för nu vände allsvenskan och det var dags att ta emot Kalmar igen men nu på Söderstadion och all vår kämpar glöd och energi resulterade i att vi vann med 1-0. Det visar även att man inte ska ge upp när det ser som mörkast ut, man kan komma igen hur dåligt det än ser ut.

Den kämpar glöden höll även i sig när vi mötte Malmö. Vi vann med med 1-0 där. Åh vad härligt, två vinster på raken. Men som kom matchen mot Örebro, vi förlorade tyvärr med 3-1.. och vi fortsatte förlora... djurgården vann sthlms derbyt med 1-0. Jag tycker det var ett jävla tur mål men men vad spelar det för roll, alla mål gills vare sig de är tur mål eller inte.  Den dåliga trenden höll även i sig mot halmstad. Vi förlorade även den matchen och nu började jag tappa hoppet om ett sm-guld för hammarby fast innerst inne ville jag fortfarande tro att vi kunde ta hem sm-guldet men med facit i hand så såg det inte ut som vi skulle kunna göra det.  Men det vara bara att ladda om för vi hade en match mot brommarpojkarna och där var jag nästan helt tvärsäker på att vi skulle vinna och visst gjorde vi det, inte med lika mycket som förra gången men vi fick iaf in 2 baljar ;)

Mitt hopp på sm-guldet var fortfarande tveksamt men jag tänkte tar vi aik (som var nästa match) då jävlar ska jag sattsa på att hammarby tar hem guldet till söderstadion, vilken tur att jag aldrig sattsade för hammarby förlorade med 1-2 mot råttorna från solna och jag har då aldrig varit så arg i hela mitt liv, delvis för att det var Martin Ingvarsson som dömde, den domaren är hatad av mig bara så att ni vet och delvis för att Pierre ringde och retade mig direkt efter matchen. Nu hade jag lessnat och jag tänkte inte gå på matchen mellan Hammarby - Gefle men jag ångrar djupt att jag inte gjorde det, inte för att det var en speciellt bra match utan för att jag saknade känslan att stå i klacken och bara sprida ut min kärlek till hammarby men som sagt var inte matchen bra, det var rena rama hawai fotbollen men hammarby vann med 4-3, vilket är mycket positivt.  Sen vare ju dags för Elfsborg nu igen och vi vann faktiskt den matchen, helt otroligt. Jag var beredd på att vi skulle förlora men inte det inte. Mycket härligt.

Nu var sm-guldet borta.. Men trotts det så var hammarby tvugna och kämpa på. Med bara 3 omgångar kvar av allsvenskan mötte vi Helsingborg hemma på söderstadion, en match jag trodde skulle bli relativt lätt men det visade sig att jag hade fel, bajen torska med 2-0. Det första målet var en riktigt målvakts tavla men det andra målet kom på en solklar offside, jag fattar inte hur domaren kunde missa det!! Sen blev ju matchen avbruten för att någon/några kastade in mynt och gud vet vad på domaren, jag tyckte det var rätt åt honom men det är synd att det ska behöva gå så långt att de måste avbryta en match. Men som sagt jag tyckte domaren var värd att få lite saker på sig även fast det är lite idiotiskt.

Med 2 matcher kvar, Trelleborg & Gais hoppas jag innerligt att bajen skärper sig och vinner dessa två matcher. Även fast sm-guldet är bortom all räckhåll så älskar jag bajen av hela mitt hjärta och det finns ingenting som kan ändra på det. Man väljer inte att bli bajare utan det är något man födds till och det är ta mig fan helt rätt, född bajare alltid bajare ! Se nu till att vinna de två sista matcherna och visa att ni är bäst även fast sm-guldet inte går till hammarby i år.

Idag har det fan varit en hemskt jobbig dag på praktiken. Den här veckan ska jag jobba med den andra F-2:an och herregud har aldrig varit med om en värre klass. Det var rena kalabaliken asså, barnen sprang runt mellan de två klassrummen och förstörde för varandra och lärarna sprang efter och jagade dom..Det var en otrolig ljudnivå, bara efter en dag så längtar jag tillbaka till den gamla klassen jag jobbade i, som tur är det bara den här veckan jag är i den här klassen. Längtar redan till nästa tisdag, då får jag vara med mina vilda men endå lugna ungar :)

Sen är jag sjuk också så det blev dubbelt så jobbigt men jag vägrade gå hem för om jag skulle göra det så skulle jag inte få gå ut senare på kvällen för pappa och jag orkar verkligen inte sitta hemma en hel dag till så jag tvingade kvar mig på praktiken XD

Aja är inte på så vidare blogg humör men vi hörs, puss hej

Jag lovade ju igår att ni skulle få en liten rapport hur det gick på rockkvällen igår och ja det gick faktiskt bra, det var inte så jätte mycket folk men vad ska man förvänta sig? Det är fredag och då brukar faktiskt de flesta vara ute och festa men det var rätt skönt att det inte var så många där. Det spelades skön musik och de flesta gillade faktiskt det, förutom Simon,Alex & Ivan ..Haha Alex frågade efter en huvudvärkstablett efter hon varit inne på gården i ca 10 minuter, så mycket hatar hon rock :P Jag blev faktiskt förvånad över att Simon lyckades hålla sig lugn, han hatar allt som har med rock och göra men han respekterade att det vår våran musik smak och att vi ville lyssna på det och han började till och med sjunga med i några låtar, ett litet framsteg :) Simon kanske kommer att börja på lite mer rock framöver vem vet :) Aja kvällen var iaf lyckad.

Ha en bra helg, puss hej :)

Fy fan vad sjuuukt bra det var asså, aldrig varit på en bättre konsert än den här :) Den va helt enkelt stört skön. GAAAH jag kan knappt beskriva hur det var, men faan vad jag skrek asså... Så grymt härligt :D:D Takida va så sjuuuukt braa,aldrig hört något band vara bättre live asså.. och förbandet the planet 3 ska man inte snacka om, jääävlar vad bra muusik dom gör och dom är jäävligt heta också :D vilket är ett stort plus ..  Vill bara gå på en konsert till med dom, hoppas dom kommer till sthlm snart igen :D:D