» Bättre och sämre dagar

Ni som har följt min blogg ett tag vet att jag hamnar i bloggdippar stup i kvarten men ni kanske inte riktigt vet vad det beror på och egentligen är detta inget jag känner mig riktigt bekväm med att skriva om men jag vill att ni läsare ska förstå varför jag tar sådana långa pauser.

Allt började för ungefär 7 år sen. Jag var ihop med en kille som jag trodde var den rätta för mig. Jag mådde otroligt bra, jag var helt enkelt en glad och lycklig 19 åring fram till en dag då allt vände. Jag och min dåvarande pojkvän hade bråkat (inget ovanligt för att vara oss) men just den här kvällen hände något som jag aldrig trodde skulle hända och tyvärr hände det fler gånger därefter. Han höjde handen emot mig och kränkte mig något otroligt. Jag fick stora blåmärken över hela kroppen som jag försökte dölja för familj och vänner. Jag började ljuga om hur jag fått mina blåmärken och alla trodde på mig. Jag levde under en falsk fasad, på utsidan var jag glad och log men på insidan var jag trasig. Kunde gråta mig till sömns varje natt men nästa dag satte jag på det falska leendet och låtsades som ingenting.

Jag fortsatte att leva i mitt destruktiva förhållande tills jag en dag bröt ihop hos en av mina närmaste vänner. Hen hjälpte mig ur mitt destruktiva förhållande och jag trodde att jag skulle börja må bättre och fortsätta leva mitt liv som om ingenting hade hänt. Jag försökte ignorera allt som hänt men varje gång jag började må bra kom mardrömmarna tillbaka, jag fick sms av mitt ex som inte var så trevliga och där började år utav psykisk misshandel.

Efter ett tag slutade mitt ex terrorisera mig och jag kunde på riktigt börja jobba med mig själv men än idag mår jag inte bra. Jag drömmer fortfarande mardrömmar, jag bryter fortfarande ihop helt plötsligt och det värsta av allt är att mitt ex har flyttat till samma ställe som jag bor på. Jag är rädd att allt ska börja om igen, att jag aldrig kommer må bra och känna mig trygg.

Jag söker ingen sympati med denna text, utan jag vill bara att ni ska veta varför jag är borta så pass mycket från bloggen. Visst, jag mår bättre nu men jag är fortfarande inte helt och hållet hel men jag hoppas att jag en dag kommer bli det och att jag kan släppa allt detta bakom mig.



Dan Thor
29 Augusti, 2016 - 20:55 / BLOGG: http://animalcity.blogg.se/

Modigt av dig att gå ut och berätta!
Vilken story.
Hoppas du går stärkt ut ur detta och att du blir starkare än någonsin!

Jag jobbade natt hela helgen, så har typ ätit sovit jobbat och dött ;)
Vilket liv man har?

Amanda Jona [SPONTAN]
31 Augusti, 2016 - 20:55 / BLOGG: http://spontan.blogg.se

Vet knappt vad jag ska skriva, kram på dig fina du! Modigt att skriva om det här! Måste vara så vidrigt att bli behadlad på det viset av den peronen man en gång såg som sin trygghet. Du är grym, glöm aldrig bort det!

Amanda Lindstrand
01 Augusti, 2016 - 20:55 / BLOGG: http://liindstrand.blogg.se/

Men herregud vad hemskt! Så sjukt det där med hur mycket som kan dölja sig under ytan utan att man har en blekaste aning. Jag som följt din blogg hur länge som helst. Har inte ens några ord, du är bara så otroligt stark som vågar skriva ut det här. Kämpa på vännen!

Dan Thor
01 Augusti, 2016 - 20:55 / BLOGG: http://animalcity.blogg.se/

Även om det låter illa, men jättebra än en gång att du är modig och vågar skriva ut detta.
Hur mår du annars idag då?
Bättre med ryggen? :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo